Rakethund blir katastrofberedd

God morgon, kära läsare. Helgen är här och jag har bara ett halvdussin läxor att göra innan jag är redo att njuta av frihet och ledighet. Innan dess så ska jag dock unna mig att blogga, och försöka minnas allt jag gjorde igår. Det var nämligen en händelserik dag.

Det började med frukost, som så ofta förut, och frukosten hade som sagt den säregenheten att den för de som valde västerländsk mat bestod av spaghetti med tomatsås. Jag åt inte det, utan jag åt stekt lax med ris och misosoppa; men koreanen mitt emot mig åt spaghettin med förklaringen att han vill passa på att äta "exotisk" mat medan han är här.

Med mat i magen styrdes kosan emot skolan, med en anhalt på 7/11 på vägen. Vi hade kortare lunchrast än vanligt, och köpte därför vår lunch redan innan skolan började. Varför lunchen var kortare framgår strax.

En eftermiddag i Shibuya med omnejd

Kära vänner, jag vet att inlägg uteblev igår. Jag har ju redan etablerat att det kommer bli lite väl mycket jobb med dagliga inlägg och därför har jag ju ingen skyldighet att be om ursäkt, men jag kan ju göra det ändå. Nu ber jag inte om ursäkt, utan konstaterar bara att jag är medveten, men det, ska ni veta, är jag medveten om att jag gör.

Igår hände helt enkelt inte särskilt mycket som var intressant nog att blogga om. Det var inte en tråkig dag, men en vanlig dag, en skoldag. Det jag kan berätta är om när vi hade den kurs som jag har för mig heter "japanstudier"; samhällskunskapskursen, med Peter, som tidigare beskrivits som en galen vetenskapsman. Det aktuella ämnet var katastrofberedskap, och för att illustrera detta skulle vi titta på ett youtubeklipp med bilder ifrån förödelsen som tsunamin 2011 lämnade efter sig. Nu vet jag ju om att alla läsare inte nödvändigtvis är tekniskt lagda, men vissa av er kanske känner till att på youtube fungerar det så att man har en knapp som är play- och paus-knapp i ett; och en knapp precis bredvid den som man klickar på för att hoppa till nästa video. Peter kände nämligen inte till detta. Vid upprepade tillfällen så pausade han dock videon för att kommentera eller förklara, och vid varje sådant tillfälle klickade han på hoppa till nästa-knappen istället för play-knappen när han skulle sätta igång videon igen. Han fick sitt misstag förklarat för sig men det ändrade inte hans beteende, och efter ett antal överhoppade videos slutade vi på en 26 minuter lång sammanställning av klipp på förödelsen i alla drabbade städer. Självfallet var denna förödelse hemsk, men den var också i stort sett likadan längs med hela Tohoku-kusten, och följaktligen också likadan under alla dessa 26 minuterna.

Ännu en skoldag

God kväll, kära läsare. Idag hade vi första blomsterarrangemangslektionen. Det var också första gången som vi hade lektion tillsammans med "volunteers", som de kallar de japanska studenter som kommer att närvara på ungefär två lektioner i veckan framöver. De var trevliga, vilket var trevligt, men under ett samtal om svensk mat påpekade jag att jag inte tycker så mycket om den japanska pizza med majonnäs på som man då och då kan hitta. Någon sådan pizza vägrade hon jag pratade med emellertid tro på att det fanns.

Vidare så gick vi igenom kursplanen för denna blomsterarrangemangskurs och kom fram till att besöket till Yasukunihelgedomen har strukits från agendan. Detta på grund av den kinesiska studentens klagomål som diskuterades i ett tidigare inlägg. Olyckligtvis har hon inte sökt denna kurs, på grund av besöket till Yasukuni, men det var ju en fin gest ändå. Sådan finkänslighet hade inte gårdagens gästföreläsare tid med, som förklarade det faktum att Japan, Tyskland och Italien ligger nära varandra i grafen över befolkningstillväxt med att "de är fortfarande bra kompisar :)".

När ämnet ändå berörs så kan jag även ta ett ögonblick till att problematisera upplägget i de flesta läroböcker i japanska som jag har haft att göra med. Man brukar nämligen låta utlänningar ta en central plats i handlingen i dialoger och dylikt, som för att ge japanskastudenten som läser någon att relatera till. Samtidigt måste alla karaktärer dock tala perfekt japanska, vilket i sig är självklart om vi ska lära oss korrekt. När texterna, som den vi arbetade med på lektionen idag, ska lära ut uttryck som används för att fråga vad saker betyder uppstår dock bekymmer. Så som det är upplagt i vår lärobok har man löst det genom att låta en kanadensisk utbytesstudent tala japanska med perfekt grammatik och uttal men inte veta vad ordet för "tradition" betyder.

Mer än så har jag tyvärr inte att berätta just för idag. Det skulle möjligen vara att vi fick udon till middag, vilket var väldigt gott. Vid skålarna hade man satt upp en lapp met texten "How to eat udon: eat the soup".

Bonus: Rakethund musicerar

Nedan ett kort exempel på vad för saker jag kan tänkas hitta på nu när jag har en bas att roa mig med här på rummet.