Sunshine city, ironiskt nog

God kväll, kära läsare. Ja, att det är just kväll råder inga tivel om, i och med att tidszonen som dessa inlägg skrivs i nu utom tvivel är japansk. Utöver detta bevis får ni helt enkelt lita på att min känsla av trötthet, och mättnad från kvällens goda middag (mer om denna sedan), utgör fysiska signaler om att det är kväll. Nu kanske ni undrar varför jag sitter och bloggar om jag nu är så trött - en berättigad fråga, men om jag avvaktat längre hade jag helt enkelt fått ohanterligt mycket att skriva om i detta inlägg. Därutöver bad jag ju er, kära läsare, att hålla tummarna i slutet av förra inlägget, och det kan ni ju inte sitta och göra hur länge som helst.

Tyvärr så hjälpte det dock inte att ni höll tummarna. Ni kanske inte knep ihop dem hårt nog, för det regnade så pass mycket i söndags att vi gjorde bedömningen att vår ursprungliga plan var ogenomförbar: att åka till Kamakura, och besöka de helgedomar och dylikt som finns där. En tyfon var ju på ingång, med stormsteg, lämpligt nog, och vi bedömde att vi ville hålla oss inomhus. Tur nog så gick det smidigt att ändra planerna, i och med att jag ju sovit över i Higashi-nakano, så vi kom ganska snart fram till att vi istället skulle åka till Ikebukuro, där man kan besöka shoppingcentret Sunshine city utan att ens lämna tågstationen.

Sightseeing

Kära vänner. Tiden med Taylor-Avara-delegatet fortsätter. Igår åkte jag plikttroget till Shinjuku, i ilfart, direkt ifrån hamburgarrestaurangen där jag ätit lunch. i Shinjuku räddade jag delegatet ifrån att irra runt på gatorna, och vallade in dem på en udon-resraurang, där vi alla åt lunch, i mitt fall lunch nummer två. Därifrån promenerade vi vidare igenom Shinjuku och anlände till slut i Shinokubo, Koreatown, där vi fikade på ett café under uppsikt av ett amatörpojkband som stod och delade ut flygblad på gatuhörnet.

Lillebror ser dig

Kära läsare. Dagens inlägg publiceras till en decimerad läsarkrets. Jag har nämligen fått sällskap av hela familjen Taylor idag, som ska bo här i Tokyo en vecka framöver. Klockan 14:55 lokal tid landade ett delegat från Crusenbjörnsvägen på Haneda.

Jag lämnade skolan vid kvart i fyra, för att åka till Higashi-nakano, den ort där den lägenhet som hyrts för perioden ligger, och vänta på sällskapet, medveten om att jag skulle behöva vänta i en kvart-tjugo minuter. Efter ungefär 45 minuter fick jag ett SMS ifrån mamma som informerade om att de var i "Shiniuko", vilket jag tolkade som "Shinjuku." Men, de kom fram till slut, och vi promenerade tillsammans till ovannämnda lägenhet, en rymlig sådan i ett tjusigt område där en svag doft av indisk curry hängde på luften.

Tre av fyra turister syns ovan; när bilden togs var mamma och letade efter den i annonsen utlovade tvättmaskinen. Uppdraget misslyckades i slutändan, och om den inte är undangömd under en säng eller bakom en kökslucka så verkar tvättmaskinen vara fiktion. Än så länge är tvätt dock inget problem. Inte ens jag har tvättproblem, åtminstone vad beträffar ytterkläder, eftersom att jag kunnat ersätta min gamla och slitna halsduk med en ny, fräsch och lite ståtligare som farmor skickat med.

På jakt efter en Borussia Mönchengladbachtröja

Kära vänner. Jag sitter här vid skrivbordet, och har precis arbetat mig igenom en trave läxor. Därtill har jag arbetat på min presentation om det japanska valresultatet, vilket är en utmattande uppgift i och med att japansk politik är så otroligt ombytlig som den är.  Partier skapas och löses upp konstant, och för en utomstående betraktare är det svårt att förstå sig på vad alla dessa partier egentligen står för eller innebär. Som exempel presenterar jag vad man möts med om man på Wikipedia slår upp det parti som fram till detta val var det största oppositionspartiet:

Anledningen att vi hade mycket läxor att göra var att vi var lediga från skolan igår. Att det var på grund av ett förödande oväder vet inte läroplanen, och alla uppgifter vi skulle ha gjort under måndagens lektion travades därför på en hög som räcktes till oss idag. Att skolan var inställd igår innebar även att vi missade en föreläsning med Vernon Scripps, vilket var synd, eftersom att hans tidigare föreläsning var intressant. Den handlade om japanska företag, och att börja jobba på dessa, vilket man närmast oundvikligen gör oavsett vad man har studerat, och hamnar i ett kontorslandskap med en yrkestitel i stil med "generellt arbete". Det hela för tankarna till den jantelagsföreläsare som man bjöd in till Tumba Gymnasium under mitt tredje år där, som med exempel från stylistutbildningar, där alla som tar examen i Sverige allena tydligen skulle räcka för att mätta hela Europas behov på stylister, ville föra fram poängen att vi ska tänka på karriärmöjligheter snarare än drömmar och mål när vi väljer utbildning¹.

Nåväl, denna tisdageftermiddag var ingen föreläsning schemalagd, utan efter första lektionen var vi ett gäng som var på den inhemska hamburgerkedjan Freshness Burger och åt lunch, vartefter vi åkte till Shibuya för att uppsöka en affär som specialiserar sig på fotbollströjor. Detta är något som en engelsk utbytesstudent, som via studier där är välbekant med Tyskland och dess fotboll, var intresserad av.