Bussafari runt Bråviken, Söderköping & Vänneberga gård

Såhär i sommartider försöker allehanda entreprenörer och opportunister kamma hem en slant på landets semesterfirares bekostnad, i alla samhällsklasser. Man gör således reklam för dyra all-inclusive-turer med fritidsresor och dylikt på TV, men andra aktörer låter även hoven släpas igenom vatten vars invånare kanske inte har kapital för att ta sig till Thailand, utan måste nöja sig med Söderköping.

Ja, mina vänner, Rakethund är (åtminstone tillfälligt) återuppstånden med anledning av ett flygblad som delats ut i Södertäljes förorter, men vilket flygblad det är. Det finns otroligt många saker att uppmärksamma med denna lapp, men anledningen jag tror att det låga priset är kärnfrågan i ärendet är att priset är det mest framstående inslaget på flygbladet - skrivet i större text än t.ex. destinationens namn. Låt oss ta en närmare titt på detta prisförkunnande.

Man skryter alltså med att man betalar "utan avgifter". Och även om jag i princip förstår vad man menar med detta så är ju tanken lite absurd. De 220 kronor som man kräver är ju ändå inget annat än en avgift, och hela konceptet att betala utan avgift är paradoxalt. Att betala utan någon ifrågavarande avgift skulle vara en donation. 

Emellertid skulle det hela mycket väl kunna handla om välgörenhet, eftersom att det faktiskt ingenstans anges att de 220 kronorna är en kostnad, utan de är ett erbjudande; man erbjuder alltså mottagaren av flygbladet 220 kronor. Det man ska betala (enkelt, utan avgift) kanske därmed är en gåva i retur, för att tacka för de 220 kronor man erbjudits. Det hela påminner mig om ett gammalt hare krishna-knep som innebär att en hare krishna-medlem ger en oskyldig civilist en blomma eller en bok eller dylikt och säger "nu har du fått en gåva av mig, nu skulle jag vilja ha en gåva av dig" och räcker fram penningbössan. Ohederligt.

Men, jag medger att jag egentligen förstår vad som menas med att betala utan avgifter, eller för den delen vad som menas med "erbjudande: 220 kronor". Så låt oss gå vidare till det andra utrop som i en explosionsformad textruta bryter sig loss från flygbladet för att det som däri står är för viktigt för att inhägnas.

Ja, mina vänner, tro inte att Svensson inte vet hur man festar för på den här resan sker PRESENTATION & FÖRSÄLJNING AV SÄNGKLÄDER. Detta är ju naturligtvis resans klimax, eftersom att det i marknadsföringen, med undantag för lunchen, är den aktivitet som får mest framträdande roll. (Priset är ju ingen aktivitet). För att bekräfta detta kan vi ju ta en titt på den lista som tar upp reklambladets högra sida och som antagligen har rollen att summera upplevelsen man betalar för.

Den allra första punkten är dock varken lunch eller sängkläder, utan det faktum att man får åka buss dit. Man kan ursäktas att tro att detta bara tas upp för att programmet är skrivet i kronologisk ordning, men som vi kommer att upptäcka senare är så inte fallet. Man betonar istället att bussresan sker genom Sveriges vackra landskap - vilka Svenska Dagsresor AB inte rimligen kan ta åt sig äran för - vilket antyder att man försöker presentera bussarna som en del av det vackra i upplevelsen (en tolkning som ytterligare cementeras av att hela tillställningen kallas för ett "bussafari".) Efter att privilegiet busstur har lyfts fram fortsätter man som sagt med att förkunna att lunch serveras, och detta är väl inte anmärkningsvärt. Punkt tre är sedan möjligheten att köpa kaffe och smörgås. Att denna möjlighet måste belysas tycker jag tyder på att man inte har särskilt höga tankar om sina resenärer på Svenska Dagsresor, särskilt med tanke på att man tar för givet att det redan är allmänt uppfattat att ett förmiddagsfika över huvud taget förekommer. Om man ska fika och inte tillåts köpa kaffe tycker jag att arrangören har något att skämmas för, men annars bör i mitt tycke inte möjligheten att köpa kaffe vid en fikastund lyftas fram. Snarare tycker jag att man kan ifrågasätta hur en fikastund kan sägas ingå i resplanen när resenärerna själva får stå för allt eventuellt kaffe.

Därutöver gör dikotomin kaffe och smörgås två illustrationer på flygbladet bildligt hemlösa.

Bilderna ovan kan ju inte rimligen höra hemma i något annat sammanhang än förmiddagsfika, men samtidigt lämnar kategorierna kaffe samt smörgås inget utrymme för sladdrig tårta respektive glassbakelse. 

Innan jag lämnar ämnet fika så vill jag återkomma till beviset för varför denna resplan inte är kronologisk, utan utgör en bruten tidslinje (som förvisso är ett stildrag den respekterade filmmakaren Quentin Tarantino byggt en karriär på), och frågan väcks varför förmiddagsfika skulle ske efter lunch? Svaret är ju att lunchen, med tanke på att den ingår medan fikat inte gör det, utgör mer av en förmån, och därför fick stå före fikat. Men då ställer sig en uppmärksam läsare genast följdfrågan: varför stod då bussresan allra först? Och på den frågan är era svar lika bra som mina.

Men, allt detta har varit ett sidospår, och det är efter förmiddagsfikat som vi äntligen kan läsa om den PRESENTATION & FÖRSÄLJNING AV SÄNGKLÄDER som sker på resan. I resplanen kallas sängkläderna emellertid inte sängkläder utan Cloudberry, det vill säga hjortron. Kanske är uteslutandet av varumärkesnamnet, hjortron, från textrutan som diskuterats ovan ett sätt att få det hela att verka mindre som en annons, men detta knep väger man upp för genom att överlåta ordet i resplanen till hjortrons egen copywriter som presenterar hjortron som "en naturlig möjlighet till god sömn, hälsa och välmående". Man förklarar inte exakt vad det innebär att dessa sängkläder är naturliga, men att få reda på detta är väl varför man betalar 220 kronor1. Det kan det ju också vara värt, med tanke på att dessa sängkläder inte bara är bra för ens hälsa utan dessutom bra för ens välmående. Så med vetskapen att man kommer att erbjudas allt detta kan man engagerat låta blicken vandra vidare från sängklädespunkten i dagordningen (som för övrigt är den längsta av punkterna) till nästa, som äntligen berättar om resans destination. Denna punkt är väl egentligen inte heller särskilt anmärkningsvärd, så vi går snabbt vidare till punkt två, som berättar att man vid Vännerberga Gård kommer att få eftermiddagsfika. Här besvaras ju frågan om vilket sammanhang som bilderna ovan kan höra hemma i annat än förmiddagsfika. Ja, resan inkluderar inte en, utan två, fikaraster, men likt den förra rasten så innebär fika nummer två om man läser noga bara möjlighet till eftermiddagsfika, och här lovar man inte ens att något ska finnas till salu. Möjligheten till fika kanske inte sträcker sig till mer än att man presenteras med en gräsmatta, en timme att spendera och det efterkloka konstaterandet att man kanske skulle ha köpt med sig en bulle vid kaféet istället för att lägga alla sina pengar på påslakan. (I själva verket förtydligas denna fikarast i en annan del av texten men den lärdomen får vi ta då). 

Sista punkten i denna lista tycker jag är mest anmärkningsvärd. Här antyds inte bara ödmjukhet utan till och med skam över programmet man nyss läst igenom, och någon form av självmedvetenhet kring det otroligt reklamartade budskap som finns att läsa in i hjortrontexten måste Svenska Dagsresor ha, med tanke på att de lovar att "inget köptvång råder". Det kan ju för all del vara bra att förtydliga detta, men fråga ett: kunde ni inte först ha försökt göra det mindre uppenbart att ni verkligen, verkligen vill att man ska köpa kuddar och täcken, och därmed inte göra förtydligandet om avsaknaden av köptvång nödvändigt? Och, om detta på grund av någon klausul i ert kontrakt var omöjligt, var verkligen platsen för detta förtydligande listan över vad som ingår i resan? Jag vill nämligen mena att det sker ett visst skifte i ton när man stolt berättar att man får uppleva lunch, fika, världens bästa sängkläder, storslagen sightseeing och därutöver inte alls utsätts för utpressning under denna fullspäckade dagstur.

Jag lät i början av detta inlägg utflykten stå i kontrast mot lyxigare resmål som Thailand, och det kanske slog läsaren som elakt. Jag vill förtydliga att det absolut inte är något fel med att inte ha råd att åka till Thailand, utan skulden ligger i mitt tycke hos de företag, i detta fall Svenska Dagsresor AB, som tar alla genvägar möjliga för att kunna pränta ett pris på sitt flygblad lågt nog för att de ska anse att de kan lura med några stackars satar på deras moderna och bekväma turistbussar med det. Med detta sagt;

Ja, Söderköping är tydligen Sveriges sjätte mysigaste stad. Svindlande. Man fortsätter i det ödmjukhetens tecken som etablerades mot slutet av punktlistan men vem tror Svenska Dagsresor AB att de lockar när de presenterar Söderköping som Sveriges sjätte mysigaste stad? För att koppla detta till en annan rangordning av svenska städer så är Örebro Sveriges sjätte största stad. Söderköping förhåller sig alltså i mysighet till Sveriges mysigaste stad på samma sätt som Örebro förhåller sig i storlek till Stockholm. Jag blir lite upprörd över detta, särskilt med tanke på att man inte klargör vilken stad som skulle vara mysigast i Sverige, eller ens vilken som skulle vara den femte mysigaste. Nej, påståendet presenteras helt utan källa och tas inte heller upp någonstans i texten igen, vilket leder till slutsatsen att ett förtydligande eller en källhänvisning skulle få utmärkelsen att verka ännu sämre. Med alla dessa faktorer sammanräknade vill jag dra slutsatsen att Söderköping är en närmast frånstötande stad, för målet med marknadsföringen för en resa dit borde ju vara att bevisa motsatsen av detta, och om det är såhär man på bästa sätt gör det så är bevisföringen till försvar för Söderköping inte särskilt god!2

Jag vill dröja kvar vid denna del av reklambladet för ett ögonblick, bara för att påpeka att man här förklarar att det finns lokalproducerade godsaker att frossa "bland" vid Vännerberga Gård, vilket ju förmildrar utsikterna för eftermiddagsfikat. Det är förmodligen dessa godsaker som avbildas i de bilder jag kritiserade tidigare. Nog för att vidundret till glassanrättning som intas på fotot inte stämmer överens med den sinnesbild jag tycker "lokalproducerade godsaker" frammanar, men ändå. Hur som helst är det inte för förmildringar som jag skriver detta inlägg, så låt oss därför gå vidare till baksidan, vilken man tyvärr inte haft råd att trycka i färg.

Majoriteten av baksidan utgörs av en svarstalong och den uppfyller ju alla krav för hur en svarstalong ska vara utformad. Det är till och med en så pass bra svarstalong att man inte ens behöver frankera den, och den erbjuder viktig information om resan (som till exempel att resan sker den nittonde juli, en tisdag, och att avresan sker ungefär sju på morgonen). I övre högra hörnet ser vi exakt samma information som på framsidan, och det vore ju bara elakt att gå igenom den texten en gång till. Detta lämnar bara det personliga meddelande från Josefin Johansson som finns att läsa på baksidan.

Notera att det inte framgår vem Josefin Johansson faktiskt är. Visserligen finns en svensk komiker med det namnet,  och jag kan ju såklart inte helt utesluta att hon är inblandad, men efter att ha läst texten vill jag ändå tro, eller hoppas, att hon inte är inblandad i detta. Emellertid omnämns inte namnet Josefin Johansson någonstans på Svenska Dagsresors hemsida, så sett till den information som står till vårt förfogande lutar det nästan mot att komikern på något sätt har ett finger med i spelet3. 

Johanssons meddelande börjar mer eller mindre så som man väntar sig att en text i genren skulle börja, och det är tydligt att texten kommer att ha ett marknadsförande tonfall, men låt mig ändå påstå att texten spårar ur vid fjärde meningen och sedan aldrig återhämtar sig. Den som inte läste något annat om resan än Johanssons text skulle nämligen på sin höjd ana att hon marknadsför ett restaurangbesök, men ännu troligare är att man skulle tolka utflykten som en utflykt till en kuddfabrik. Johansson visar en exemplarisk förmåga inom "kill your darlings" och hon har låtit alla omnämnanden av Söderköping och Vänneberga stryka på foten för att göra texten till en kort och koncis text om sängkläder, i vilken hon bland annat konstaterar att "naturmaterial" är det "mest naturliga du kan ha när du sover". 

Det slutgiltiga intrycket blir att, även om köptvång inte råder, så kommer Johansson betrakta den stackare som av en händelse inte vill köpa en madrass på sin bussresa till Söderköping som en bakåtsträvande snåljåp. Men å andra sidan är ju också detta den bild Svenska Dagsresor verkar ha av sina konsumenter överlag.

1: Ett besök på företagets hemsida lärde mig att sängkläderna är gjorda helt i ull.

2: Detta säger jag med reservation för att jag i och för sig aldrig har varit i Söderköping.

3: Emellertid finns två andra offentliga personer som delar detta förnamn med komikern. Den första spelar fotboll för Piteå IF, och den andra skrev manus för dramafilmen Unga Sophie Bell från 2014, i vilken Thorsten Flincks dotter Félice Jankell spelar huvudrollen. Vi kan inte heller helt utesluta möjligheten att namnet är fingerat.