Desorientering

På en sittplats för en, belägen vid fönstret,  begrundar jag min afton. Delvis känner jag mig skamsen över att ha lämnat Greta ensam hemma i badet, delvis är jag nöjd över att ha en god måltid framför mig, delvis är jag något besviken över de kommunikativa brister som ägde rum vid beställandet av måltiden.

Efter att ha spenderat eftermiddagen i Shin-okubo, Tokyos koreatown, kom vi utmattade hem för att vederkvicka oss. Shin-okubo erbjuder flera lockelser, med koreansk mat och musik, koreanskt smink, koreanska kändisars idolkort, planscher och nyckelringar, med mera; ett annat spektakel som äger rum där är en skåpbil som veckovis patrullerar gatorna med uppmaningar om att pallra sig tillbaka dit man kom ifrån. Det senare fick vi tyvärr inte uppleva, och lär inte få göra det senare heller, då det tydligen bara är på söndagar man enligt lagen har tillstånd att utföra sådana "demonstrationer". Vilket ju är en intressant lag, som jag antar i Sverige skulle kunna motsvaras av att vi en dag i veckan upphäver lagen om hets mot folkgrupp.

Att anlända

God morgon, mina vänner.

Detta blir det första ordentliga inlägget. Det första inlägget som fyller bloggens syfte. Det första skrivet i Japan.

Vi landade i Haneda igår, ca 1 timme försenade, klockan 17 japansk tid. Att flyga på det här sättet var en intressant upplevelse, inte minst då vi fick mellanlanda i Peking - vi klev av planet till en stor, extravagant flygplats med blankpolerade golv och en doft av avlopp hängandes i luften. Därefter fick vi gå igenom en säkerhetskontroll vars personal ljudligt suckade åt varje rörelse vi gjorde, för att slutligen få upptäcka flygplatsen på riktigt, och bland annat mötas av skyltar som den här:

Hur man kommenterar

God kväll igen. Jag påstod i mitt förra inlägg att jag inte har något vettigt att publicera på bloggen. Emellertid är detta inte helt sant, då jag har en fråga att besvara: hur kommenterar man? Det ska jag visa i bilderna nedan.

Argumenterande tal

God kväll! Jag har i svenskakursen fått i uppgift att skriva ett argumenterande tal. I brist på annat att lägga upp kommer talet här. Tesen, måste jag erkänna, har jag stulit från ett avsnitt av Anders och Måns1.

Den digra längtans tid

Vänner.

De kritiska dagarna, den digra längtans tid, är i full fart. I skrivande stund har jag navigeringsproblem in och ut ur mitt rum, detta på grund av de två resväskor som ligger halvfulla på golvet. I dessa ligger i huvudsak strumpor. Jag kommer ta med mig så otroligt mycket strumpor till Japan. Jag hade packat ungefär 12 par, för att räcka i 14 dagar, när mor min frågade om hon skulle köpa något till mig inför resan. Det behövs inte, men om du kan, köp gärna vita strumpor, sade jag - behovet jag ville råda bot på var kanske egentligen inte inför resan utan i mitt liv i allmänhet. Men strumporna köptes, och de köptes ju för resan. Jag vill inte vara oärlig, och har nu 17 par strumpor, 34 enskilda strumpor, som står i begrepp att bli världsvana.

Utöver strumpor har jag med mig nog med medicin för en hel läkare-utan-gränser-trupp (det vill säga två paket värktabletter och en tub hudkräm). Dessutom har jag skrivit ut viktiga resedokument ikväll. Jag skulle gärna ha gjort det igår, men hade ingen plastficka att lägga dem i som jag tyckte var fin nog. Några saker jag då har kvar att göra:

• Stryka kläder
• Välja vilken parfym jag ska ta med
• Hitta mitt pass

Inga tunga ok, alltså. Det värsta jag har att göra är nog att koncentrera mig på skolarbetet under de här tre dagarna. Däremot har kanske den uppmärksamma läsaren ett frågetecken jag önskas räta ut: varför har jag två (2) väskor på mitt golv?

Jo, när vi bokade denna resa så gjorde vi det via någon form av jämförelseverktyg. Jag vill inte säga att det var flygresor.se, eftersom att jag inte vill framstå som en sån som faller för jinglar, men jag är rädd för att det var just den sidan vi använde. De sakkunniga på flygresor.se meddelade att det absolut billigaste flyget innebar 12  timmars väntan i Peking - det näst billigaste var med flygbolaget Air China. De förmåner Air China erbjöd passade perfekt med våra krav som resesällskap: de var billiga;

Ja, vi valde flygbolag för priset, och förväntade oss inga fler förmåner än så. Därför blev jag skeptisk när det stod på biljetten att vi hade rätt att checka in två resväskor per resenär. Men det visade sig vara sant. Alltså kommer vi ta med oss fem stycken resväskor på tre resenärer. I vårt försvar vill jag påpeka att en av resväskorna inte kommer innehålla något annat än svenska chips och svenskt godis att dela ut som presenter.

Ja, den digra längtans tid är inne men inom kort är vi i Japan. Det här slarviga inlägget är vad ni får hålla till godo med så länge.

Rakethund tar ställning

Om taltävlingen

Kära bloggläsare.

Nu har det passerat tre veckor sedan detta blogginlägg var tillbörligt, men bättre sent än aldrig. Jag ska på allmän begäran (Greta har ensam agerat talesman åt allmänheten) skriva några tankar och reflektioner kring den japanska taltävling jag deltog i förra månaden.

2015 års taltävling var den första som hölls, och mitt första möte med den var när Tumbas representant för året greppades av mildare panik (till den grad panik kan vara mild) då hon skulle författa sitt tal. Jag fick även privilegiet att vara åskådare under själva tävlingen och blev så otroligt nervös, av andrahandsnervositet, så att säga, att jag svor att jag minsann inte skulle delta när tävlingen hölls nästa gång. Min japanskalärare log åt detta, med en nedlåtande blick. Hon visste något som jag inte visste, sade blicken. Vad jag än hade att säga i mitt försvar var att sprattla i kvicksand - inte bara onödigt, utan till och med kontraproduktivt. Detta sade blicken.

Ugglor anades i mossen när sagda lärare ett knappt år senare gav en oskyldig läxa över jullovet - skriv ett tal. Desto mer skäliga blev dessutom ugglemisstankarna av att hon med läxan delade ut broschyrer om 2016 års taltävling. Nåväl, tänkte vi i klassen, det är ju inte så att vi är anmälda till tävlingen1. Så jag väntade fram till jullovets sista helg och började halvhjärtat slänga ihop ett tal. I detta upptäckte jag att jag ju faktiskt har potential att skriva något bra. Jag hade valt ett tacksamt ämne, nämligen Japans flyktingmottagning2. När vi i klassen följande vecka kom till skolan - mitt tal var inte riktigt färdigt men det går att bli utmattad av att försöka översätta migrationsstatistik - kom japanskaläraren med den fina nyheten att hon under lovet passat på att anmäla hela klassen till taltävlingen. "Det går ju att avanmäla dagen innan om ni ändrar er," sade hon, med en uppenbarligen liberal definition av vad det innebär att ändra sig.

Redan då accepterade jag min lott i livet. Denna lärare har ett sätt att titta på en när man pratar med henne som får en att tänka "ja, men, ok. Jag har ändå hunnit med ganska mycket i livet. En hjärtinfarkt vid pulpeten i en aula vid Stockholms Universitet kanske inte är sämsta sättet att trilla av pinn." Dessutom var jag ju faktiskt ganska nöjd med mitt tal. Visserligen visade det sig vid rättning att jag i vissa meningar tänjt så till en grad gränserna av mina grammatiska kunskaper för att formulera det jag ville ha sagt att meningarna blivit totalt oförståeliga, men jag väljer att se detta som ett tecken på min ambition. Och när allt kommer kring var det inte mycket annat som skulle rättas. Jag kunde ganska snabbt gå över till nästa steg: memoria.

Fem tips för att ta reda på var din pappa är

1. Ta reda på var du själv är. Om din pappa inte är där med dig, så kan du utesluta den platsen ur ditt letande.

2. Vad är klockan? Många pappor har jobb, vilket innebär att de befinner sig på en arbetsplats under vissa tider. Ta reda på om din pappa har ett jobb.

3. Har din pappa några hobbies? Många pappor roar sig med fritidsaktiviteter, som till exempel minigolf och tapetsering. Om din pappa sysslar med någon fritidsaktivitet, leta efter honom på platser där den aktiviteten utövas.

4. Kontrollera om badrumsdörren är låst. Din pappa kanske sitter där inne och bajsar, eller kissar.

5. Om din pappa har en favoritdikt, läs upp den högt och tydligt, så kommer han kanske leta upp dig för att höra dikten bättre. Många pappor tycker om Gustaf Fröding.

Hoppas att du med dessa enkla tips kan ta reda på var din pappa är! :)