Att anlända

God morgon, mina vänner.

Detta blir det första ordentliga inlägget. Det första inlägget som fyller bloggens syfte. Det första skrivet i Japan.

Vi landade i Haneda igår, ca 1 timme försenade, klockan 17 japansk tid. Att flyga på det här sättet var en intressant upplevelse, inte minst då vi fick mellanlanda i Peking - vi klev av planet till en stor, extravagant flygplats med blankpolerade golv och en doft av avlopp hängandes i luften. Därefter fick vi gå igenom en säkerhetskontroll vars personal ljudligt suckade åt varje rörelse vi gjorde, för att slutligen få upptäcka flygplatsen på riktigt, och bland annat mötas av skyltar som den här:

Det är rökförbud, hälsar Beijing Patriotic Health Campaign Comittee

Men, i det landet behövde vi inte vistas såvärst länge. Snart bar det av mot Japan, och därefter mot Suidobashi. Det är få som tror mig när jag påstår att jag kände igen mig i omgivningen när vi kom fram till Suidobashi, men det gjorde jag. Jag hade oräkneliga gånger nämligen utforskat kartor över området vi bor. Själva huset vi bor i kände jag i sin tur igen från bilder jag fått skickade till mig.

Här bor vi

Vi resande blev ju hämtade från flygplatsen av två vänner som bor och pluggar i Japan, som många läsare säkert redan är införstådda med. Det totala sällskapet består alltså av William, Emmy, Greta, Alex och Michael - denna kaskad av utländskt kött ville vi inte skylta med mer än nödvändigt i trappuppgången till huset. Förra lägenheten, den som vi egentligen skulle hyra, blev ju nämligen förbjuden från att hyras ut till turister efter att en granne klagat på fenomenet till en högre instans (varför vi nu istället bor inneboende). Så, vi ville inte dröja kvar längre än nödvändigt, utan begav oss raskt iväg mot en välkomstmiddag. Denna inmundigade vi på ett mysigt etablisemang utan fönster och utan rökförbud men med väldigt god och billig mat (jag vill faktiskt påstå att den genomträngande rökstanken tillförde till den rustika stämningen). Middagen bestod av smårätter vi delade på, som alla var goda, även om det bland dem finns rätter med så pass häpnadsväckande beskrivningar som bläckfisk inlagd i wasabi och friterat kycklingbrosk. 

Efter att ha firat till belåtenhet begav vi oss hemåt, och fick äntligen träffa vår värd - skäggig, pratglad, internationell och med en imponerande skosamling. Vi stod och pratade i en dryg halvtimme, skulle jag gissa - om japansk och svensk kultur och om Gretas rosafärgade hår - innan  vi gick och lade oss på varsin futon, dvs tunn, traditonell, japansk madrass. Mycket mer har inte hänt, utan jag skriver detta inlägg klockan halv elva på lördagmorgonen. Så med detta får ni hålla till godo.