Marinbiologi och fortifikationsstudier i Osaka

God kväll, kära vänner. Ett plötsligt regnväder¹ har drivit hem oss och just nu sitter vi kring vårt bord och njuter av att vara inomhus. Sådant lär man sig att njuta av när det är så fuktigt ute att det känns som om någon slagit in en i ett tunt men tätt lager av plastfolie. Dessutom är ju lägenheten i vilken vi roar oss med att vara inomhus trevlig, vilket jag lovat att bevisa med bilder och de bifogas här:

Denna dag tog avstamp i frukosten som är avbildad i ett av fotografierna ovan. Vi åt onigiri (risbollar) som vi köpt på 7/11 kvällen innan, på vägen hem från den restaurang där alla utom Greta åt gyudon (stekt nötkött på ris) till middag (hon åt ingen middag alls,och blev kvar hemma för att ta ett bad i det meterdjupa badkaret istället). Stärkta av denna fru tog vi oss sedan ut i hamnen för att gå på akvarium. En återkommande aktivitet, kanske ni vill anmärka, kära läsare, och det har ni i och för sig inget annat än rätt i. Men det som fanns på detta akvarium som motsvarigheter i Tokyo saknar var valhajar. Greta i synnerhet hade sett fram emot detta möte länge. Att säga att man kunde se dessa fiskar i ögonen och känna en djup samhörighet är att ljuga, för de såg ganska korkade ut där de simmade runt, men man råkade faktiskt bli imponerad ändå.

Sen hade de ju också pingviner på detta akvarium. De blev jag måhända inte förvånad att se, för de har varit ett stående inslag i alla tidigare akvariebesök, men jag var glad att se dem ändå.

Hungern som åsynen av all denna fisk inspirerade stillade vi sedan i köpcentret intill akvariet, med en rätt som brukar beskrivas som japansk pannkaka, japansk omelett eller japansk pizza men som på grund av hur olik den är alla dessa saker kanske bäst helt enkelt beskrivs som okonomiyaki. Vi reste sedan vidare från akvariets omnejd, till Osaka slotts omnejd. Där kändes det logiskt att röra sig till slottet, efter många pauser för att sitta på bänkar eller bänklika stenar och klaga på vädret. Samma utmattning kände andra turister uppenbarligen inte, i alla fall inte det gäng koreanska grabbar som stod i matchande skjortor och visade upp breakdancemoves på slottsgården.

Men, vår möda visade sig vara värd besväret. I och för sig var slottet vackrare utvändigt än invändigt, eftersom att insidan helt förflyttat sig från den man förväntar sig av ett slott till att bli något som snarare liknade åtta våningar av revisorsreceptioner; ett drama i vilket jag skulle gissa att decennier av varningsskyltar och tillgänglighetsanpassning som begravt originaldekoren är boven. Om inget annat så var utsikten från toppen vacker.

Det var i princip direkt efter det att vi lämnade slottet som skyfallet som som sagt drev hem oss började. Därmed finns inte mycket mer att berätta om denna dag som den sett ut hittills än en tågresa, och hur sådana fungerar tror jag att ni alla redan mer eller mindre vet, kära läsare. Jag kan avsluta med en liten bildserie, som kan kallas "Greta rör vid sakers ansikten på ett svårmodigt sätt".

1. Rättstavningsprogrammet påstår att ordet “regnväder" bör rättas till “regnoväder" men denna rättning kan jag inte stå bakom. Måste regn vara oväder? Är inte regn i allra högsta grad väder? Får jag fel om jag säger att den gassande hettan är soligt oväder?