Svett och etikett

Med risk för att låta repetetiv så hälsar jag god kväll, kära vänner. Ni får ha överseende med denna repetition; det råkar helt enkelt vara så att det bara är på kvällarna som jag har tid över till att skriva inlägg här. Så händelserika har våra dagar varit här hittills. Gårdagen fortsatte till och med efter att det förra inlägget publicerades, med en middag på en izakaya där ett flertal mindre rätter stod på menyn - däribland rockfena, som jag aldrig förr fått privilegiet att äta. Det smakade som en skosula gjord av fisk, doppad i majonnäs.

Med denna måltid i magen vilade vi upp oss inför en dag av diverse planer. De var så till en grad diverse att vi, efter en frukost framför ett tv-program som handlade om att utomjordingar under militaristiska former testade japaners engelskakunskaper, splittrades, och medan Greta, Nicholas och Viva tog tåget till Kyoto stannade jag och Althea, som ju redan varit i denna stad, kvar i Osaka, med planen att gå på konstmuseum. Detta visade sig emellertid vara lättare sagt än gjort.

 Ett av de mer abstrakta inslagen i tv-programmet.

Det första som stod i vägen för våra planer var att tunnelbanestationen från vilken vi skulle ta oss till konstmuséet var avspärrad. Vi försökte uppfatta varför, men förklaringen som ropades ut var med ett språbruk som var för artigt och undergivet för att vi skulle förstå. Nåväl, tänkte vi, och hittade på planer som inte krävde att vi skulle åka med den tunnelbanelinjen. Vi bestämde oss för en botanisk trädgård.

Det andra som stod i vägen för våra planer var värmen. Den lade ett lock för våra sinnen, fjättrade våra armar och ben, och fick oss att halvägs till botaniska trädgården bestämma oss för att nära kanske får skjuta haren den här gången och se vad som fanns att se i parken vi råkade befinna oss vid. Det visade sig vara ett bra beslut, då denna park var utan inträdesavgift och dessutom hade hägrar som verkade upprätthålla förbudet emot åkturer.

Hettan gjorde sig dock alltjämt påmind, och vi staplade ut från parken till ett närliggande område vid namn Shinsekai, vilket ordagrant betyder "nya världen"; ett område som var centrerat kring tillagningen och försäljningen av friterade spett. Att sådana aktiviteter skulle låta ett område transcendera avgränsningen av vad som hör till vår värld låter jag vara upp till läsaren att hålla med eller inte med om. Hur som helst var det för varmt för grillspett, så vi gick istället till en koreansk restaurang som utlovade kalla nudlar. Där råkade vi orsaka ett antal missförstånd, som började med att mannen som tog vår beställning fick för sig att Althea var den enda av oss som förstod japanska och som slutade i att han fick för sig att Althea var den enda av oss som skulle få någon mat. Vi fann oss dock i detta och delade på nudlarna, för att sedan komplettera måltiden med ett par grillspett från en grannrestaurang.

Efter detta rörde vi oss tillbaka ut i solen, och gjorde vårt bästa för att ignorera våra imminenta värmeslag medan vi gjorde ett försök två att ta oss till konstmuséet som som sagt av oklara anledningar varit otillgängligt under förmiddagen. Vi lyckades. Vi var ett hundratal meter ifrån ingången när det tredje som stod i vägen för våra planer ställde sig i vägen för våra planer: ett plötsligt ösregn. Efter en stund av diskussion under ett tak bestämde vi oss för att trotsa vädret, och strax innan klockan fyra stod vi till slut där, inuti stålstrukturen som var Osakas moderna muséum, och droppade hinkvis med regnvatten på deras parkett.

Detta är den enda bilden jag hann ta inuti muséet innan en svartklädd vakt kom och
viftade med en lapp som hävdade att man behövde köpa en deluxebiljett för att ha tillstånd att fotografera.

Efter museibesöket rörde vi oss hem igen, och efter en uppfriskande dusch för att skölja bort regnvattnet åkte vi in till Dōtonbori, en huvudgata som hör till Osakas mest kända turistmål, för att äta middag med Kyotoresenärerna. Det var ett sällskap med ganska så lågt blodsocker som kröp in på en izakaya med utsikt över en kanal och började beställa in rätter på ett sätt som förmodligen blev lite av ett huvudbry för personalen. Vi krävde att få sätta oss vid ett hörnbod vid fönstret som servitören sade var för litet för oss och delade där på tre skålar med olika köttsorter över ris, till vilket vi köpte några fler friterade spett, följt av en rond två som bestod av grillade spett (s.k. grillspett) samt tempura. Kvällen avslutades med en promenad längs med kanalen som vi blickat ut över från vår restaurang.

Efter detta tog dagen slut, och med den vår tid till att turista i Osaka. Imorgon bär det nämligen av på en utflykt till grannstaden Nara. Men det är en berättelse för senare. I nuläget kan jag helt enkelt hälsa godnatt, och avslutar detta inlägg med lite tillskott till den bildserie som startades i gårdagens inlägg.