Hemfärd

Kära vänner. Slutet har börjat. Jag befinner mig på Narita flygplats. Om 20 minuter ska ombordstigningen börja, på det flyg som ska ta oss till Moskva. Det är första gången vi reser via denna ort och det innebär en viss mån av nervositet. Hurdan är egentligen den flygplatsen, frågar man sig. Men, det kan väl inte vara värre att flyga via Ryssland än via Kina. 

Mat, och resorna till och från den

Kära vänner, låt mig inleda detta inlägg med att intyga om att vi klarade oss helt och hållet ifrån jordbävningen som inträffade igår kväll. Detta är väl självklart i och med att jag publicerar detta inlägg, men det är hur som helst sant. Med det intygat kan jag fortsätta detta inlägg mer kronologiskt. Jag har nämligen två händelserika dagar att sammanfatta här.

Kawagoe

Efter tre dagar i sträck bland  folkmassor och shoppingstråk saknar man en stillhet som är svår att hitta i Tokyo. Inte obefintlig, men svår att hitta. En ort där vi dock hoppades att den skulle finnas var Kawagoe, en stad i Saitama, norr om Tokyo. Stillheten hoppades vi att vi skulle få uppleva bland Kawagoes gamla köpmannahus från 1600-talet och bland dess tempel. Greta tyckte emellertid att båda dessa sevärdheterna verkade tråkiga, och föredrog att finna stillheten genom att spendera några timmar i hotellrummets badkar. Så, resterande fyra personer lämnade Tokyo runt klockan 12 och anlände mitt i Kawagoe med en karta och varsitt paraply.

Regn, rusk och shopping i Shimokitazawa

Kära vänner. Regnet har dragit in över Tokyo och medan vi åt våra frukostrisbollar på hotellrummet igår smattrade det emot rutorna.  Althea vaknade enligt tradition förkyld. Det tycks vara oundvikligt att detta sker under våra japanresor, och Althea fattade det kloka beslutet att stanna hemma och vila upp sig under dagen, medan jag, Viva och Greta tog våra paraplyer och åkte till Shimokitazawa. Under tiden allt detta ägde rum hann Nicholas redan ge sig iväg. Han hade nämligen gjort planer om att träffa en vän till honom som också turistade i Tokyo.

Dekadens

Kära vänner. Smärta i fötterna har varit ett genomgående tema både i denna stad och de städer vi besökte på västkusten. Skillnaden är att det är asfalt de slits ut emot här, och det var skogsstigar i Nara. Det är nämligen inte mycket sightseeing vi har fått gjort hittills i Tokyo. Däremot shoppas det mycket. Detta har två och en halv dagar dedikerats åt av det övriga sällskapet, medan jag var ute på villovägar idag och i skrivande stund nyligen kom hem till hotellet efter att ha sammanstrålat med de andra i Shibuya.

Framme i Tokyo

Mina vänner, jag kan definitivt konstatera att inrikesflyg är bekvämare än buss. Det tog nämligen bara en timme att ta sig från Japans västkust till dess östkust igår, och nu är vi utvilade efter första natten på vårt hotellrum på “Sakura Hotel & Café”, som blir vår bas under den kommande veckan i Tokyo.

Det var en sällsynt smärtfri process att ta sig igenom flygplatsen i Osaka. 20 minuter efter att vi anlände var vi vid vår gate. Medan vi väntade gick jag till en liten kiosk och beställde en lunch bestående av takoyaki och en asahi. Man får ju passa på.

Svettsson och Findus

Med ömma fötter och svettiga pannor sitter vi på vårt rum och konstaterar att vår Kansaiutflykt kan förklaras mer eller mindre avslutad, mina vänner. Detta efter en väldigt lyckad utflykt till den historierika grannstaden Nara.