Regn, rusk och shopping i Shimokitazawa

Kära vänner. Regnet har dragit in över Tokyo och medan vi åt våra frukostrisbollar på hotellrummet igår smattrade det emot rutorna.  Althea vaknade enligt tradition förkyld. Det tycks vara oundvikligt att detta sker under våra japanresor, och Althea fattade det kloka beslutet att stanna hemma och vila upp sig under dagen, medan jag, Viva och Greta tog våra paraplyer och åkte till Shimokitazawa. Under tiden allt detta ägde rum hann Nicholas redan ge sig iväg. Han hade nämligen gjort planer om att träffa en vän till honom som också turistade i Tokyo.

Efter en kort tågresa kunde vi konstatera att Shimokitazawa var sig likt. Det är ju en ort som har bloggats om förr, men så är det ju också en i mitt tycke väldigt gemytlig del av Tokyo. Om än hämmade av regnet promenerade vi där en stund, med jämna avbrott för att begrunda utbudet i någon butik, och hamnade efter ett tag på Freshness Burger för att äta lunch. Detta är en hamburgerkedja som, som bekant för trogna läsare, är godast men dyrast av de japanska hamburgerkedjorna. Där beställde jag in den burgare som enligt lappar var den som var mest populär bland personalen där - deras spam- och äggburgare.

Dagen fortsatte efter detta på samma spår, i lugnt tempo genom Shimokitazawas gator, innan vi efter ett tag gav vika för duggregnet och åkte tillbaka till Shinjuku, där vi skulle byta tåg. Innan bytet gick vi dock till lite affärer där för att köpa förnödenheter, som hårfärg till Greta, och väl framme i Ikebukuro gjorde vi som sista projekt för dagen ett försök till att boka tid till en nagelsalong för Greta och Viva. Försöket lyckades också, om än efter lite tragglande. Kvinnan i nagelsalongen uppfattade det faktum att jag pratade mest som att innebära att jag var den enda som förstod så mycket som en nysning på japanska, men jag var ju den av oss fyra där som visste minst om naglar och dess kurerande, så jag var egentligen inte särskilt väl lämpad som tolk. Ett annat hinder var att hon bad oss om ett telefonnummer. Varken internetchatt eller email dög, men de enda telefonnumrena vi hade var ju svenska mobilnummer. Till slut intygade hon om att även fast det är obeskrivligt viktigt att hon får ett nummer av oss så är chansen att hon skulle ringa det eller över huvud taget interagera med det minimal. Det låter rimligt, sa vi, och lämnade Gretas nummer innan vi gick därifrån.

Efter detta lilla äventyr vilade vi upp oss på rummet en stund, och gjorde oss i ordning för kvällen. Nicholas kom hem från att ha ätit middag ungefär samtidigt som vi andra skulle gå ut för att äta våran, och vi bestämde oss för att han skulle ansluta sig till vårt sällskap, som fått förstärkning av de två tidigare omnämnda vännerna till viva, efter att vi ätit middag på en restaurang vi letat upp på internet.

Steg ett i planen var att vi skulle leta upp restaurangen, och det gjorde vi med möda. Googles kartor var inte de bästa till att börja med, och för en promenad som sträckte sig över ett kvarter lyckades vi irra bort oss ett imponerande antal gånger - för att till slut komma fram till en liten liten lapp vid en hiss i ett bostadshus. Vi tog hissen till den angivna våningen och anlände inte i en restaurang, utan en kinesisk livsmedelsaffär. I ett hörn stod en tunna med levande ålar. Och så gömd bakom kassan en dörröppning in till den utlovade shabu shabu-restaurangen.

Vi tog oss in och möttes av en hurtig ung servitris som talade japanska med så bred kinesisk brytning att det var otroligt svårt att förstå henne, i alla fall för mig som förmodligen talar japanska med en svensk brytning. Till slut fick vi ett bord, och efter att ha förklarat för henne tre gånger vad vi ville ha och att vi definitivt inte ville betala extra för dryckesbuffé började maten komma in. Det vi åt var alltså allt vi orkade av ett utbud av kött, grönsaker och degknyten som snabbkokades i en gemensam buljong som stod mitt på bordet.

Som antyds av bilden var allt detta väldigt gott,
så vad gör väl lite språkmissar här och var?

Efter maten kom Nicholas och mötte upp oss. Klipska som ni är, kära läsare, minns ni säkert att jag för några rader sedan skrev att vi "gjort oss i ordning" inför kvällen. Det vi gjorde i ordning var detta:

 Förra veckan köpte jag och Nicholas varsin t-shirt vid buddhastatyn i Nara, och nu var stunden kommen för att vi skulle ta dem på oss och göra stan. Specifikt skulle vi sjunga karaoke. Denna aktivitet valde Althea dock att inte delta i, till förmån för sömn. Okej, sa vi andra, och bokade ett rum för sex personer som vi skulle få behålla till klockan fem på morgonen. Fullt så länge blev vi inte där, men det är en konstig aktivitet, karaoke. Man glömmer bort tiden, eller åtminstone dess linjära skepnad, och upplever den snarare som en skål yoghurt, ur vilken man gröper ur stora skedtag åt gången i form av låtarna man framför.

Men, allt roligt har sitt slut, och karaokesessionen slutade med att vi alla var ganska så trötta. I synnerhet Greta. Så, efter en kort frukostproviantering vid 7/11 gick vi hem och lade oss, och med det, mina vänner, har jag sammanfattat det som finns att berätta om gårdagen. Därmed hälsar jag: på återseende.