Hemfärd

Kära vänner. Slutet har börjat. Jag befinner mig på Narita flygplats. Om 20 minuter ska ombordstigningen börja, på det flyg som ska ta oss till Moskva. Det är första gången vi reser via denna ort och det innebär en viss mån av nervositet. Hurdan är egentligen den flygplatsen, frågar man sig. Men, det kan väl inte vara värre att flyga via Ryssland än via Kina. 

Innan jag börjar sammanfatta vad vi hittat på för att avsluta vår tid i Japan så har jag en rättelse att utfärda. Inför den vill jag bara konstatera att man ju hamnar lite utanför nyhetsflödet när man är bortrest såhär. Följande är alltså lite pinsamt, men antagandet vi gjorde om dödssiffrorna som visades under fotbollsmatchen mellan Sverige och England var fel. De var inte från jordbävningen, utan från de översvämningar som drabbar västra Japan. Detta borde vi kanske förstått, för information om att dessa översvämningar tog liv hade nått oss tidigare, men i vårt försvar så stod det på TV:n inget om var människorna miste livet; bara att de var många.

Nåväl. Pinsamt missförstånd för min del, men det finns ju de som har det värre i den här situationen. Jag får helt enkelt ödmjukt gå vidare med att sa sammanfatta vad vi gjorde under gårdagen - vår sista dag. Det var inte särskilt mycket.

Det första vi gjorde var vår sedvanliga frukost. Som alltid bestod den av sådant vi köpt kvällen innan, men jag åt en sallad istället för de sedvanliga smörgåsarna eller risbollarna. Anledningen till detta var att smörgåsen jag velat köpa under provianteringen kvällen innan passerat sitt bäst-före-klockslag - bäst-före-datum anges på minuten, nämligen. Detta är dock ett sidospår.

Vi inledde vår dag med att gå och handla det sista som ville få med oss hem från Japan; smink, mat och allt vad det kunde vara. Detta på en butik i en kedja som hängivna läsare läst mig skriva om förut, nämligen Don Quijote. Efter att ha blivit totalt utmattade av denna butiks överväldigande utbud av varor (och av dess svaga luftkonditionering) under åtminstone en timme av slitsamt shoppande gick vi och åt japansk curry till lunch. Detta på Go Go Curry, den i mitt tycke bästa currykedjan. Listan med denna kedjas meriter är lång och Go Go Curry själva om någon är väldigt måna om att påminna om det. Till detta ändamål hängde en massiv TV på väggen på restaurangen, där man visade reklamfilmer och, efter ett tag, alla akter i en amatörkonsert som de stolt hade sponsrat. Inga av artisterna var särskilt bra, men bland deras artistnamn fanns guldkorn, som "Dr. Undy" och "P.IDL". Sen så var ju curryn såklart väldigt god också.

Efter lunchen for vi hem och packade. Detta var vi tvungna att lägga ganska mycket tid på, eftersom att vårt hotellrum, trångt som det var, hade försänkts i mild kalabalik under veckan som vi levt ur våra resväskor där. Efter att ha packat och vägt bagaget och checkat in på vårt flyg online hade klockan redan börjat närma sig 17.

Vi bestämde oss för att göra en sista utflykt. Vi började med att fika, på en kafé/restaurang som hette Kirin City, vars meny kretsade kring de diverse drycker som Kirin brygger. De andra i sällskapet beställde in varsin glassdessert, medan jag beställde ett glas av Kirins öl After Dark.

Därefter tog vi tunnelbanan till Kudanshita. Detta är i närheten av Yasukini Jinja, en helgedom som jag tidigare bloggat om. Trogna läsare kanske minns att detta är en ganska kontroversiell helgedom, på grund av att vissa av de själar som helgas vid helgedomen i livet tillhörde krigsbrottslingar. Dit skulle vi alltså gå för att titta på arkitekturen, inte för att tillbe några gamla militärer, men hur som helst visade det sig att tempelområdet var avspärrat för att förbereda en stundande festival.

Det vi istället hittade på var att promenera kring Tokyo Budokan. Denna byggnad ligger på ett område som förr tillhörde kejsarpalatset, och är följaktligen omgiven av en ganska så vacker park. Efter att ha promenerat ett tag blev vi hungriga, och gick tillbaka mot stationen för att äta vårt sista varma mål mat i Japan: tempura.

Efter middagen på tempurakedjan Tendon Tenya kom Alex för att träffa oss. Med henne promenerade vi till ett närliggande högus, ett av försäkringsbolaget Sumitomos kontor. Där kommer Alex till våren börja arbeta, efter att ha kämpat sig igenom den absurt komplicerade japanska arbetsintervjuprocessen.

Vi beundrade byggnaden, och gick sedan till ett kafé i närheten för kaffe och konversation som en sista aktivitet tillsammans.

Sen var det dags att ta sig till stationen och ta avsked av Alex. Alltid sorgligt, självfallet, om än bättre med vetskapen att det inte dröjer särskilt länge innan hon kommer till Sverige nästa gång. Vi köpte för sista gången våra frukostrisbollar och vinkade sedan av Alex, påväg ner under jorden till vårt sista tåg hem till Ikebukuro för denna resan.

Och det är så denna resa slutade, mina vänner. Idag har vi ju inte gjort så mycket annat än att åka till flygplatsen och, i skrivande stund, bordat planet. Detta inlägg publiceras dock inte förrän jag har internetuppkoppling nästa gång, vilket kommer bli i Moskva. Även det ett äventyr, förvisso, men japanresan 2018 är härmed väl att betrakra som över.