Epilog

Ja, resan är som sagt över. Jag är tillbaka i min lägenhet i Kista och här är det som om ingenting hade hänt. Mina krukväxter lever till och med fortfarande, vilket var en glad överraskning. Jag har ingenting planerat denna måndag och är lycklig över det. Men innan jag sätter igång med att göra ingenting alls, ska jag författa denna sista epilog. En sista sammanfattande kommentar av bägge resans faser är på sin plats. Jag har haft en spretig kalender dessa tre veckor, och Grekland och Belgien är egentligen två väsensskilda länder, men på något sätt går de kanske att sammanfatta ihop ändå. Vi försöker.

Till att börja med kan jag säga att jag inte kommer hem utvilad. Jag är nöjd, glad, utbildad, men inte har jag vilat. Jag kan inte ens gissa hur många steg jag tagit under de senaste veckorna, men de har verkligen varit ett stresstest på de nya skorna jag köpte innan jag reste. Likaledes har mina nederländska språkkunskaper stresstestats. Första dagen i Gent kändes det som en så märklig tanke att beställa mat på nederländska att jag inte gjorde det; sista dagen i Charleroi kändes det så märkligt att inte beställa på språket att det ändå slank ur mig. Jag blev trött av att tala för mycket nederländska i början, men det tog bara några dagar innan jag kunde fortsätta tala språket utan avbrott i flera dygn i sträck. Der var egentligen bara när jag arbetade med grupparbetet om Aalsts stadsmuseum som jag talade engelska, och bara när jag stötte på kursens norrman eller andra svensk som jag talade svenska (och så var denna blogg ett slags svenskspråkig ventil, såklart). 

Med detta inte sagt att min nederländska blivit bättre. Eller jo, okej, det har den ju, men jag har också lärt mig att tala snabbare och mer, och känna ett mindre behov att tänka efter, vilket leder till vissa återkommande grammatiska fel. Jag och sydafrikanerna sitter i samma båt i detta, vi är allihopa modersmålstalare av språk som inte böjer verb efter person. Oräkneliga gånger har jag sagt "we kan" istället för "we kunnen" denna vecka, till exempel. 

Min grekiska, däremot, blev bara bättre under min tid där. Jag tror att jag fortfarande kan läsa alfabetet och faktum är att jag kunde läsa lite serbiska också, tack vare de gemensamma bokstäverna i de kyrilliska och grekiska alfabeten. Inga hela meningar, men ord här och där, när Anja och Sara utmanade mig med varningstexterna på deras tobaksförpackningar. Något annat jag fick med mig från Grekland var en viss lokalkännedom. Jag är oerhört nöjd av att ha haft en så insatt guide som Benjamin i den fantastiska men överväldigande staden Aten, och ser fram emot att komma tillbaka till hans farfars lägenhet där. Jag känner mig hemma när jag tänker tillbaka på den, på känslan av att komma dit efter en lång dag på Monastirakis gator och sätta sig vid köksön och halsa vatten direkt ur PET-flaskan. 

Jag känner mig inte lika hemma när jag tänker tillbaka på korridorsrummet i Gent. Jag saknar det inte. Jag tror inte heller att jag kommer laga sallad till middag nånting inom den närmaste överskådliga framtiden. Däremot letar jag kanske upp lite traditionella belgiska recept och lagar all den mat jag aldrig hann med att äta på restaurang. Det är mycket jag aldrig hann göra. Det är många landmärken i Gent jag aldrig hann sightseea som jag ser fram emot att komma tillbaka till. Det är lite tidigt att längta tillbaks, men lite grann, på något sätt, gör jag ändå det. 

Det är också en del jag inte hann med att blogga om. Därför tänkte jag passa på att avsluta detta avslutande inlägg med lite ströfoton, tagna men aldrig uppladdade. 

En möjlig utgångspunkt är toaletterna. Detta är ett återkommande ämne på denna blogg. Egentligen finns inga spaltmeter att skriva därom men en jämförelse som kan göras är mellan de i Belgien och de i Nederländerna. I det förstnämnda landet har man normala, vettiga, friskt och klarsynt formgivna WC-stolar. I Nederländerna, däremot, råder förvirring och dårskap. Avrinningshålet är längst fram i toaletten där, inte längst bak, så man ska ha en hylla av porslin för sina produktioner. I världens museitätaste land är alltså till och med en badrumsmöbel en piedestal, och jag tycker inte om det.

Aha, tänker ni, vad beträffar toaletterna är Nederländarna konstiga och Belgarna normala. Ack, så fel ni har. I Belgien är dock frågan man är patologiskt besatt av en helt annan: där vill man utplåna alla tendenser till vattenkastning i det fria. I det ändamålet affischerar man flitigt om bötesbeloppet för "wildplassen," (ja, man kallar det, ungefär, "vildpinkning"), och dessa affischer kompletteras med ett vansinnigt antal offentliga urinoarer. Inte så mycket i stadskärnan, bland de medeltida katedralerna, men så fort man är några kvarter bort har deras täthet ökat markant och där vi bodde, i studentområdet Overpoort, var de nästan fler än gatlyktorna. Och jag tror att ni har en annan bild i huvudet än den verkliga när ni läser detta, kära vänner. Notera att jag sade urinoarer men inget nämnde om väggar eller tak. Det är alltså blott och enbart själva kärlen, som man monterar på strategiskt synliga ställen. De kommer i några olika utföranden men alla har gemensamt att de inte skyler pinkaren över huvud taget. Jag förstår inte. Jag förstår inte hur mycket tamare de kan tycka detta är än vanlig vildpinkning.

Och varför är den fastkedjad??? Stöldrisken????

För att drastiskt byta ämne kan jag nämna en lite lustig bit fakta. När vi skulle åka till Antwerpen gick vi först till tidningshyllan på vår lokala livsmedelsaffär och köpte med oss lite knep och knåp. Jag och Anja delade på en korsordstidning, och i Flandern heter korsord "Zweeds," "svensk".

I Stockholm har stadsbilden sedan en tid tillbaka förpestats av sparkcyklar. I Haag kan man via en app hyra hela mopeder. De är liberala om aktiv dödshjälp, Nederländarna, men detta känns väl som ett steg för långt?

Med det har jag nog fått allt sagt som kan vara värt att nämna såhär avslutningsvis. Jag tar farväl av er, kära läsare, med ett litet bildgalleri med vyer från Flandern. Med detta tackar jag för mig. På återseende.

Gent

Antwerpen 

Antwerpens borg

Antwerpen

Brygge

Gent

Gent

Gent