Konstigheter

Hälsningar för andra gången idag, kära läsare. Ni fick er ett inlägg imorse (åtminstone var det morgon för mig) men nu ska jag förklara vad vi hade för oss efter det att inlägget skrevs.

Efter att förra inlägget skrivits så dröjde vi kvar en stund på kaféet som vi utnyttjat för deras värme och gratis wifi. Faktum är att vi stannade där från klockan sju till klockan halv elva, innan vi gick och lämnade av min ryggsäck på vårt hotell. Hotellpersonalen visade inga tecken på att de kände igen oss över huvud taget, vilket ju förstörde all potentiell känsla av att ha återvänt hem lite grann. Vi lämnade ryggsäcken ändå och gick barskt därifrån, raka vägen till ålrestaurangen som jag skymtat i en av gränderna vid vår station. Ål var nämligen från början något vi sett fram emot att äta under denna resa, men vi hade inte kommit till skott med det förrän idag, delvis för att det är väldigt dyrt. Kanske väntade vi för länge med att äta ålen, eftersom att våra förväntningar nog var för höga när vi väl smakade rätten. Ålen smakade i stort som annan vit fisk, men var väldigt benig. Jag satt med ett ben kliandes i halsen väldigt länge utan något att skölja ner det med, eftersom att serveringspersonalen satt och stirrade på oss och sättet vi åt vår ål, antagligen för att vi var västerlänningar, men neglerade att märka att våra tekoppar sedan länge var tomma.

På restaurangen var mobiltelefoner förbjudna, så denna bild är tagen med största diskretion.

Efter att ha ätit oss så mätta vi kunde på billigaste portionsstorleken ål så hade vi planen att gå till ett museum. Detta skulle egentligen ha varit Tokyos nationalmuseum för modern konst, som vi ju försökt att bli insläppta på en gång tidigare, men de hade stängt idag för att idag är Seijin no hi, det vill säga den dag då man firar alla som blivit myndiga under året som gått. Detta hindrade dock inte Tokyos nationalmuseum (alltså inte nationalmuseum för modern konst, utan bara nationalmuseum i allmänhet) från att ha öppet, så vi gick dit. Nationalmuséets samlingar är mestadels fokuserade på klassisk japansk konst, artefakter, och hade faktiskt många intressanta föremål att visa upp. Låt mig till exempel locka med denna otroligt vackra tuschmålning:

Eller detta brev, skrivet av självaste Tokugawa Ieyasu (grundaren av Tokugawa-shogunatet):

På muséet fanns även lerfigurer från Jomon-perioden, som gjort sig kända världen över för sin avancerade detaljrikedom trots att de skapades flera tusen år före kristus. Det är i synnerhet figuren nedan som blivit en känd symbol för denna uråldriga kreativitet:

Av någon anledning har dock detta kontemporära verk, som ställdes ut i samma monter, inte nått samma internationella status:

Man hade även föremål från Meiji-perioden, då Japan öppnade upp sig för västvärlden och dess influenser. Japanska konstnärer fick då för första gången utöva västerländska konstformer, som västerländskt porträttmåleri, med varierande resultat:

Man visade även upp samuraiartefakter, som denna hjälm formgiven för att se ut som berget Fuji:

I det stora hela var detta ett fantastiskt intressant museum, vare sig föremålen var genuint vackra eller bara lite skeva och lustiga. Upplevelsen förhöjdes dock inte av att vi knappt sovit något under natten, och muséet var därtill mörkt, tyst och varmt. Det var väldigt nära ett par gånger att Althea helt sonika somnade mellan hyllorna. Vi såg därför inte hela muséet innan vi lämnade det för att gå och inta det hotellrum som vi efter klockan tre var berättigade till. Där åt vi lite mellanmål, packade lite i våra väskor och vilade upp oss inför att gå och handla en sista sväng på vår lokala Don Quijote (den kedja som gjort sig känd för sin PPAP-hylla i ett par tidigare blogginlägg). På vägen hem från Don Quijote kom en amerikan med håret helt och hållet snaggat förutom en stripig lugg som hängde ner över hans ögonbryn och frågade mig om jag hade några pengar. Tyvärr, svarade jag och skyndade iväg. I övrigt fortskred dock kvällen utan trauma och jag skriver detta blogginlägg mätt och belåten efter en mastodontmiddag bestående av en skål ramennudlar och en portion curry som sidorätt.

'

Nu ska jag gå och ta en dusch, men innan det ska jag för första gången i mitt liv prova att trycka på alla dussintals knappar som pryder de japanska toaletterna. Om jag överlever det, så hörs vi i nästa blogginlägg.