Rapport ifrån sjukbädden

Hälsningar, kära läsare, ifrån sjuksängen (eller snarare ifrån skrivbordet nån meter ifrån sjuksängen). En förkylning har drabbat mig. Denna vecka, då delegatet spenderar sina sista dagar i Tokyo, och jag har ett födelsedagsfirande inplanerat på lördagseftermiddagen, passar farsoten på att slå. Men, å andra sidan så finns det väl ingen bra timing för att bli sjuk.

Med detta inte sagt att jag inte fått något gjort sedan ni hörde ifrån mig sist. Idag markerar visserligen dag två av frånvaro ifrån skolan, men dagen innan det, Halloween, var jag fortfarande lyckligt ovetande. Anledningen att jag påpekar att det var Halloween är att ett antal utbytesstudenter firade med att klä ut sig, och åka till Shibuya på kvällen för att där delta i den enorma tillställning som utspelar sig på gatan där, detta datum varje år. Men, klasskamraterna i fråga hade inte bara på sig sina dräkter på kvällen, utan tog sig till skolan i dem, utklädda till skelett eller banan eller super mario eller annat läskigt.

För min del fanns det dock ingen tid för sådant trams. Efter att skolan slutat åkte jag nämligen direkt till Harajuku, och möte upp med delegatet. Första anhalten där var en rullbandssushirestaurang. Detta hör ju till de omisskänneligt japanska upplevelserna, varför det är lite konstigt att de är så svåra att hitta, åtminstone om man vill ha en med engelskspråkig meny. Men, uppdraget lyckades ju bevisligen, och vi fortsatte därifrån till Meiji Jingu. Detta är en helgedom, belägen inuti Yoyogi-parken, ägnat åt kejsar Meiji, som regerade under slutet av 1800-talet.

 Efter att ha njutit av den vackra arkitekuren, velat kring att köpa souvenirer och bugat oss kutryggiga gick vi ner emot storstadsdjungeln igen. Vi tog oss raka vägen till ett igelkottscafé. Detta är, som namnet antyder, ett café i vilket igelkottar finns. Caféaspekten hamnar dock lite i skymundan, då det enda i caféväg som fanns var två dryckesautomater längs med ena väggen. Detta vägdes upp för med igelkottshalvan av namnet, som var realiserad via stora tråg som stod utplacerade istället för bord. I dessa tråg huserades fyra igelkottar per stycke, och därutöver fanns avskilda avbytarbänkar, det vill säga utrymmen i vilka igelkottarna kunde vila upp sig efter väl utförd kundservice.

Men, som alla andra som jobbar inom kundservice gjorde dessa igelkottar skillnad på kunder och kunder. Det fanns nämligen två alternativ, att köpa snacks till igelkottarna och att inte göra det. Vi gjorde det inte, och följaktligen visade igelkottarna inget större intresse för oss. Å andra sidan hade igelkottarna utöver snacksen en matskål i tråget, och den monopoliserade vi, en infernalisk plan som vände på marknadskrafterna och gjorde igelkottarna till konsumenterna.

Efter detta åkte jag hem och kände hur febern slog. Följaktligen har jag inte heller något vidare intressant att berätta om ifrån de senaste två dagarna. Jag vaknade fyra på morgonen igår av feber, och mailade där och då läraren och förkunnade att jag inte skulle kunna ta mig till skolan, vartefter jag stängde av min väckarklocka, slog på min AC och somnade om. Några timmar senare hade läraren svarat med att skicka den uppgift som min klass ägnade sig åt under min frånvaro. Jag gick därför och köpte lunch - vilken förövrigt var den sämsta 7/11-nudelsoppa jag någonsin ätit, till stor del för att den innehöll stora bitar av mjölig potatis - för att sedan skriva en uppsats om låten Rydeen av det japanska bandet Yellow Magic Orchestra. Med undantag för att handla lunch, och på kvällen äta middag och duscha, så spenderade jag hela dagen här på rummet. När jag väl var nere och åt, dock, så såg jag på TV:n i matsalen att Sony åter ska börja tillverka allas vår älskade robothund Aibo. 2017 års modell är dessutom ännu mer lik en verklig hund än tidigare versioner. Det ser fortfarande ut som att det kommer kännas som att sitta och klappa en tekokare, men i alla fall en tekokare med gulligare ansikte.

Jag gick sedan och lade mig ganska tidigt. Jag tror att jag hade somnat redan vid åtta-tiden. Ett par timmar senare, dock, så skulle en av mina grannar här visa en ny låt han lärt sig att spela på gitarr för sina kompisar. I korridoren, utanför min dörr. Jag hölls vaken av deras stök och stoj, och somnade om vid ett-tiden. På morgonen idag bestämde jag mig alltså för att ta ledigt en dag till.

Och med det, mina vänner, har vi hamnat i nutiden. Delegatet befinner sig i "Shinyko" (Shinjuku), och har stämt träff med dem till ikväll för en sista middag innan deras resa hem till snöiga Sverige. På vägen till det mötet kommer jag dock få bära ansiktsmask.