Batterihund

Kära vänner, jag är vid liv. Detta avslöjande har visserligen antydits om tidigare, i och med att jag var kvar bland de levande för att skriva inlägget om konserten, men krypen har sedan dess fortfarande inte dödat mig. Ifall de försöker, så ligger jag steget före - jag har köpt en sprej som ska få ta flipfloptofflans roll i framtida möten. Visserligen är jag i Sverige en företrädare för metoden att fånga under en mugg och släppa ut i det fria, men när djuren växer sig större än muggarna så får de faktiskt skylla sig själva.

 Oroväckande nog så är dock sprejflaskan illustrerad med en
kackerlacka som sprattlar, vilket är just vad jag vill undvika.

I och med att den del av schemat som annars skulle ägnats åt krigsföring nu alltså frigjorts har jag till och med haft tid för utflykter. Igår var jag i Shimokitazawa med Althea och Viva. Det visade sig att datumet vi valt råkade vara datum för en Beatlesfestival, vilket innebar att man ställt upp en scen och bokat in ett dussintal Beatlescoverband. Mellan detta och curryfestivalen här om veckan verkar festivalerna vara svåra att undvika i Shimokitazawa så här års, men med det vill jag inte säga att det inte var njutbart. Det band som spelade medan jag var där var lika originalet både till musiken och till utseendet. Tyvärr verkade de känna en lite för stor drift att bevisa sin bekantskap med alla Beatles alster, eftersom de föredrog obskyrare numer och inte spelade en enda välkänd hitlåt av lämplig kaliber för att filma och lägga upp här som exempel. Den nedan får duga.

Men, vi var inte där för att lysna på Fab Four, och tog oss efter en lunch på ett curryhak ut på gatorna och bland butikerna. Jag kan meddela att jag lyckades plocka på mig två t-shirts, båda med musikaliska motiv, den ena Joy Division och den andra Bauhaus. Det praktiska med dessa är att man kan bära sina intressen som en skylt på magen när man ska lära känna nya människor.

Efter en stunds spatserande i duggregnet under skydd av två paraplyer sökte vi härbärge på ett sufflépankakskafé. Sufflépannkakor, skulle jag säga, är precis vad det låter som (kanske minns ni till och med dem från min och Altheas resa hit).

Ovan ser ni hur som helst hur de såg ut. Som dryck beställde Viva en matchalatte, som man fick vackert dekokerad med skummjölk som bildade en gullig panda. Enda problemet med dekorationen var ju att pandan i takt med att man drack slukades som utav en strömvirvel, ett förlopp som avbildas nedan.

Detta kafébesök krönte dagsschemat, och lite småfuktiga av regnvädret skiljdes vi sedan åt, jag för att göra läxor och Althea och Viva för att, enligt vad de senare återberättat, äta riktigt riktigt stark koreansk mat.

Sedan blev det måndag, och jag for till skolan efter en stärkande frukost bestående av en omelett och en skiva spam (utöver, såklart, riset och misosoppan). I och med allt som hänt sedan jag varit i skolan sist kändes det som första lektionerna på länge, och det inleddes med att vår israeliska klasskamrat höll sitt tal för denna vecka. Vi har fått fria tyglar vad beträffar ämnet denna vecka, och han valde att tala som sin rädsla för spindlar. Efter talet fick han beröm enligt vanlig artig ordning, men läraren hade en fråga om innehållet - är inte spindlar högaktade i Israel? För visst var det så att spindlar räddade Jesus, när han satt på korset? Det är ju därför man har glitter i julgranen, för att det ser ut som spindelväv?

Det första jag tänkte när hon sa detta var “var har hon fått detta ifrån?”. Emellertid verkar det finnas en östeuropeisk folksägen som säger att Josef och Maria, på flykt ifrån Kung Herodes, fann härbärge i en grotta, och att en spindel vävt ett nät över grottans mynning för att få den att se ostörd ut för de patruller som passerade den. I Ukraina kommemoreras detta tydligen med spindelväv i julgranarna. Hur denna skröna nått vår japanskalärare är oklart, men i den version hon hört var det dessutom när han satt uppspikad på korset som Jesus blev räddad av spindlar, vilket skulle vara orimligt i och med att det faktum att Jesus inte räddades från korset, utan dog där, ju faktiskt är en rätt så central del av det kristna budskapet. Oavsett vad så ser jag inte hur detta skulle ta något vidare utrymme i Israelisk kultur, eftersom att Israel väl ändå gjort sig relativt känt på att vara ett judiskt land?

Nåväl, allt detta kanske är bagateller för en shintoist-buddhist vid stilla havets strand. Lektionen fortsatte också raskt vidare ifrån detta missförstånd, till att handla om robotar. Vi har i läroboken tidigare presenterats för roboten Aibo, spjutspets bland husdjursrobotar. Idag fick vi se ett videoklipp på roboten i rörelse, och jag måste ändå med all respekt för Aibo säga att jag trodde att spjutspetsen var lite vassare än såhär.

Detta rörelsemönster kanske fungerar i japans trånga lägenheter men i en svensk villa skulle det väl ta den bjäbbande brödrosten en timme att gå ifrån kök till vardagsrum.

Första lektionen tog sedan slut. Under andra lektionen hade vi en gästföreläsare, en japansk professor som för att bryta isen inledde sitt pass med att prata om hur man bäst kommunicerar med japaner. Han drog lite exempelmeningar och lyckades, trots sin påtagliga brytning, att påminna ganska så avsevärt om Vernon Scripps från Aidensfield.

Efter Mr. Scripps föreläsning åkte jag hem, och övade på min presentation om påskris. Vid midagstid åkte jag härifrån igen, till Suidobashi, där jag mötte upp Viva och Althea för att äta middag på Nana’s Green Tea. Erfarna läsare minns detta som kedjan där jag i panik råkade beställa en skål fiskyngel i vintras. Här åt vi varsinn donburi som jag i en av hungern framtvingad glömska inte fotograferade. Efterrätterna däremot, matchaparfaiter, såg ut såhär:

Efter maten gick vi tillsammans till Don Quijote, och letade matvaror och souvenirer för Althea och Viva att ta med hem, eftersom att morgondagen är deras sista dag här. Vi delade även på en burk kaffe-coca cola, en produkt som nyligen börjat saluföras i försäljningsautomater här och som faktiskt smakade gott, lite som en kolsyrad mockaboll.

Med det hälsar jag tack för idag. Nu ska jag korrekturläsa, duscha och sedan sova. På återseende, kära vänner.