En etisk utflykt

God kväll, kära läsare. Jag hoppas att detta inlägg kommer som en positiv överraskning. Jag vet att frekvensen med vilken jag bloggar har varit oförutsägbar, men jag hoppas ändå att ni har överseende med att jag bloggar i den takt jag finner hållbar. Dessutom har jag helt enkelt inte alltid nånting att blogga om. Det har jag dock nu, så jag går raskt vidare till att kartlägga den dag som passerat.

Idag är den fysiska idrottens dag, som firas till minne av 1964 års olympiska spel. Vad detta innebär rent konkret är att detta var en tredagarshelg. För personalen på boendet innebär det även att man inte serverar någon mat, men passar på att städa de offentliga utrymmena på morgonen (de antar väl att ingen stiger upp, temat till trots). När jag klev ut i badrummet på morgonen med munnen full av tandkräm stod således en städare i gummihandskar där. "Ohayou gozaimasu," hälsade hon plikttroget. "Mhnmngounm," svarade jag.

Förmiddagen spenderades sedan på boendet, men inte nödvändigtvis med tristess, eftersom att jag hade ett utflyktsmål. Vid ett-tiden bar det av mot Shimokitazawa, där jag mötte upp med Alex.

Tydligen anordnades där en curry-festival, vilket varken av oss hade vetat om. Navet av festivalen verkade vara en marknad, vars varor högst godtyckligt tangerade ämnet. På sina håll framstod det som att man lät tillfället sammanfalla med det halloweenfirande som gradvis börjar bli lämpligt i takt med oktober sluter sig omkring oss. Vi passerade oimponerat spektaklet och gick vidare till ett café vid namn "Ethical café", för en sen lunch.

Den etiska aspekten av det hela verkade dels vara matens och dryckens urpsrung, som i många fall var ekologisk och dylikt; och dels vara ett antal välgörenhetsprojekt som man samlade in pengar för på cafét. Därutöver uttrycks det faktum att cafét är etiskt i inredningen, som ju med sin bohemiska känsla genast för tankarna till god moral; och i det faktum att man mestadels verkade servera thailändsk mat - ett väldigt etiskt kök.

Friterade räkor samt två sorters vårrullar. Curryfestivalen till ära fanns även thaicurry på menyn, men i 25 graders värme valde vi att avstå från den.

Efter maten gav vi oss ut på gatorna, för att ta varsin titt på utbudet i alla butiker som ger Shimokitazawa dess rykte. De hade samma charm som vanligt, även om man i vissa fall fått sålla bort lite av det charmiga sortimentet för att göra plats åt halloweentjafs. I ett fall hade man av bara farten även gjort plats för en jeansjacka med julmotiv, som hade brodyr på ryggen som såg ut såhär:

Det står alltså "Merry Christmas - Jesus is the Reason", vilket jag tycker är att gå från 0 till 100 på ett lite oväntat häftigt sätt för ett klädesplagg, som ju annars inte brukar vara så uttalat religiösa. Å andra sidan är det ju faktiskt inte ett faktafel, om än lite förhastat så här i oktober.

Efter vi tittat oss mätta, strax innan middagstid,  åkte vi åt olika håll, och jag plockade upp en japansk curry med spenat (rekommenderad kombo!) på hemvägen. Med det har vi hamnat i nutid, eftersom att jag nyss ätit klart sagda curry. Nu ägnar jag mig alltså åt lite kvällsbloggande innan veckans första skoldag. Jag har en till sak jag kan skriva om innan jag har uttömt allt jag kan göra inom ramarna för den aktiviteten, och det är att jag lyckades hitta sista avsnittet av den TV-serie jag tidigare skrivit om.

I och med att jag som inte letade efter undertexter ändå hade så svårt att hitta sista avsnittet tror jag att det faktiskt är omöjligt att hitta avsnittet med dessa, varför jag tar mig friheten att berätta att vinnaren, i tävlingen i sparsamhet mellan en flickbandsmedlem1 och en komiker, var den förra. Kampen var visserligen hård, men för den manlige komikern stod alltjämt strävan efter att göra så kaloririk mat som möjligt i fokus, varför han till exempel slösade pengar på att köpa grisben hos slaktaren som han sedan satt och skrapade rena med en gaffel, och fick ganska så rejält mycket högre gasräkningar för gasspisen eftersom att han så ofta friterade mat. Mot slutet gjordes tvekampen ännu mer intensiv, då flickbandsmedlemmen började leva på grönsaker som hon odlat i hemgjorda växthus på balkongen, och ersatte sitt kylskåp med en frigolitask. Samtidigt slutade komikern helt att duscha, och flyttade för de sista tre nätterna ut i vildmarken och lagade all sin mat över öppen eld.

Det var alltså ett intressant program, och i och med att formatet var annat än bara samtal och prat så gick det alltid att koppla det som sades till ett visuellt intryck, vilket underlättade för hörförståelsen.  För den som är intresserad så hette programserien "Ougon densetsu". Rekommenderat förutsatt att man kan hänga med.

Med det tackar jag för mig idag. På återseende.




1: Jag vet att detta är en något bökig formulering, eller åtminstone inte helt och hållet tydlig i sammanhanget, eftersom att vi inte riktigt har flickband i Sverige på samma sätt som det finns i Japan. Se istället följande video om ni vill ha ett exempel på vad denna tävlande sysslar med: https://www.youtube.com/watch?v=sggGb_pRFUc